Sverige behöver bara ett mejeriföretag

SMR bildades i maj 1932 i en svår tid för landets jordbrukare. Riksorganisationen var en del av bondekooperationen och syftade till att förstärka samarbetet mellan landets många mejeriföretag. Distriktsvis bildades mejeriföreningar och mejeriförbund.

Genom samarbete, fusioner och nedläggningar av gamla mejerier skulle mejerihanteringen förnyas. En nyckeluppgift var att höja det låga invägningspriset på mjölk, till gagn för landets bönder.

I 1932 års uppgörelse mellan den socialdemokratiska regeringen och bondeförbundet fick SMR statens tillstånd att införa prisreglering på mjölk. Landets mejerier blev tvungna att betala en mjölkavgift till SMR. Avgiften användes till stöd för exporten av överskottssmör, som tidigare avyttrats på världsmarknaden till sjunkande priser. Den förhindrade ett allmänt prisfall på mjölk.

Den svenska modellen

Mejerierna fick samtidigt en skyddad hemmamarknad. Mjölkregleringen inskränkte även den fria konkurrensen. Bondekooperationen fick nu ett avgörande inflytande över mejerihanteringen, ett inflytande som förstärktes under de följande årtiondena. Inflytandet var ett inslag i den svenska modellen, med dess samarbete mellan stat, intresseorganisationer och företag.

Från början av 1930-talet skedde en snabb storleksrationalisering med SMR på riksplanet och Mjölkcentralen i Mälardalen som mäktiga aktörer. SMR inledde ett samarbete med Kooperativa Förbundet och Sveriges Köpmannaförbund i syfte att ”utjämna intressemotsättningar” mellan säljare och köpare.

Under andra världskriget var SMR:s uppgift att stimulera produktionen och garantera en rättvis fördelning av varor inom landet. Efter kriget återgick organisationen till att förhindra ett prisnedpressande överskott på mejeriprodukter samt att effektivisera mejerinäringen.

SMR blev en garant för kvaliteten i alla led från ladugårdar till konsumenter. 1937 års mejeristadga var ett viktigt kvalitetshöjande instrument. Mejerier som inte klarade kraven fick stänga. Parallellt utarbetades nya typer av mejeribyggnader och ny produktionsteknik.

Efter en initial tröghet övertog mejeriföreningarna snart mjölktransporterna. I det ingick att organisera linjerna på landsbygden och ansvara för kostnaderna. Flera stora ”mjölkfabriker”, en slags idealtypiska anläggningar, byggdes efter kriget, bl.a. i Katrineholm, Göteborg och Grådö. Kompletterande industrier i form av torrmjölksfabriker uppfördes.

SMR drev på rationaliseringen

Inom praktiskt taget alla områden av vikt för näringen var SMR med och drev på, däribland marknadsföring, driftsanalyser och ekonomisk redovisning, forskning och försöksverksamhet. Utredningar genomfördes, t.ex. om kostnaderna vid försäljning av konsumtionsmjölk på glasflaskor i jämförelse med i plåtkärl. Annat som utreddes var branschstrukturen och möjligheterna till fusioner i olika delar av landet.

På detta sätt drev SMR från 1930-talet uppifrån, i nära samarbete med staten och MC, fram en rationalisering av mejerinäringen.

[om rubrikens påstående:] År 1970 fattade Svenska Mejeriernas Riksförbunds stämma principbeslutet att målsättningen var att samtliga mejerier skulle fusioneras till ett enda landsomfattande mejeriföretag (kallat Ett-företaget). Redan 1978 övergavs emellertid den linjen.

Skriven av Maths Isacson, professor i ekonomisk historia