Från mjölkbolaget till mjölkcentralen
Arlas Historia

Från mjölkbolaget till mjölkcentralen

När Mjölkcentralen bildades 1915 var det resultatet av många års strävan att få ordning på Stockholms mjölkhandel, som länge varit oreglerad med en stor mängd mjölkhandlare och mejerier, och med en stor konkurrens med hårt pressade priser.

Ingen av mjölkhandlarna hade heller kontroll över varans tillgång och efterfrågan. Istället var tillförseln av mjölk till Stockholm ojämn utan hänsyn till invånarnas behov, vilket orsakade stora prisvariationer. Därtill kom den undermåliga hygienen inom mjölkhanteringen.

Som ett led i att försöka lösa problemen föreslog den av Stockholms stadsfullmäktige tillsatta livsmedelskommittén att mjölkhandeln skulle kommunaliseras. Det var tidens trend att kommunalisera olika näringar, och därför bildades 1912 en mjölkhandelskommitté, som skulle utarbeta ett förslag till ett kommunalt centralmejeri.

Det kallades även in fyra sakkunniga jordbruksrepresentanter till kommittén för att undersöka möjligheten att bilda en producentförening, som kunde ta hand om centralmejeriet. Representanterna såg snart att förslaget var alltför ogynnsamt för jordbrukarna. Istället skulle det vara bättre om jordbrukarna själva fick ta hand om förädlingen och försäljningen av sin mjölk.

Möjligheten att starta ett producentkooperativt företag i Stockholm började därför ses över, där den bästa lösningen skulle vara att försöka överta någon av de större och mer etablerade mjölkhandelsfirmorna för ändamålet.

Mjölkbolaget var ledande

Den av representanterna som främst arbetade för denna lösning – friherre Sigfrid Rålamb – vände sig till Stockholms Mjölkförsäljnings AB, som bildats 1880. Mjölkbolaget, som det även kallades, leddes vid den här tiden av konsul Fredrik Benzinger och var det största mjölkhandelsbolaget i Stockholm med flera mejerier på den kringliggande landsbygden.

Benzinger, som själv såg fördelarna med en ordnad mjölkhandel,var positiv till förslaget. Under stor sekretess och utan inblandning av de övriga jordbruksrepresentanterna började Benzinger och Rålamb att verkställa planerna, ett arbete som fördröjdes något av första världskrigets utbrott.

I det förslag som diskuterades fram lades stor vikt vid förbättrad lönsamhet för mjölkproducenterna inom Stockholmsområdet, mälarlänen och Östergötland. Genom en stark organisation skulle de gemensamma ekonomiska intressena tas tillvara, och konsumenterna skulle få en bättre ordnad mjölkhandel med säkrad mjölkkvalitet.

Mötet på Hotell Kronprinsen

Den 26 april 1915 kallades ett 30-tal representanter från jordbruk i berörda områden till ett möte på Hotell Kronprinsen i Stockholm. Förslaget om en andelsmejeriförening och övertagandet av Mjölkbolaget lades fram, och eftersom villkoren var påtagligt fördelaktiga rådde ingen tvekan; församlingen röstade igenom förslaget. Därmed var Lantmännens mjölkförsäljningsförening u.p.a. – i folkmun kallad Mjölkcentralen (MC) – bildad.

Verksamheten startade den 1 juli samma år, med Fredrik Benzinger som förste vd. Mjölkhandelskommittén såg därmed sitt arbete som avslutat, och något kommunalt mejeri kom aldrig till stånd.

Ryggraden i den nybildade föreningen var alltså Mjölkbolaget, men i samband med bildandet övertogs ytterligare ett hundratal mindre mejerier, skumstationer och uppsamlingsställen inom verksamhetsområdet och med nära anknytning till Mjölkbolaget. Det var bl.a. AB Mälarmejeriet, Linköpings och Bros Mejeriaktiebolag, AB Mejeriet Victoria, Henning Johanssons mjölkaffär, Mjölkbolaget Audumbla och Rålambs egen mjölkhandelsrörelse, de s.k. Granhammarsbodarna.

Genom förvärvet av de största mjölkhandelsfirmorna kom MC ifrån en konkurrenssituation som säkert lett till ännu lägre mjölkpriser.

Skriven av Lisa Qviberg, arkivarie och skribent